Penningtvättslagen är Sveriges centrala regelverk mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Dess fulla namn är lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, och den genomför EU:s penningtvättsdirektiv i svensk rätt. Lagen riktar sig till verksamhetsutövare som banker, betaltjänstföretag och fastighetsmäklare.
Fyra skyldigheter
Lagen bygger på ett riskbaserat tänk och ställer fyra huvudkrav. Verksamhetsutövaren ska göra en riskbedömning av sin verksamhet, uppnå kundkännedom genom att identifiera och kontrollera kunden, övervaka affärsförbindelserna löpande och rapportera misstänkta transaktioner utan dröjsmål.
Rapporten går till Finanspolisen, som är Sveriges finansunderrättelseenhet. Tillsynen över att företagen har rätt rutiner sköts bland annat av Finansinspektionen.
Kundkännedom är kärnan
Enligt lagen ska identiteten kontrolleras med hjälp av identitetshandlingar eller tillförlitliga elektroniska källor. Det är här e-legitimation kommer in: en inloggning med BankID eller Freja är en sådan källa. Kundkännedom är dessutom en löpande skyldighet, inte en engångskontroll vid onboarding.
Två lagar att inte blanda ihop
Penningtvättslagen (2017:630) är den administrativa, förebyggande lagen. Den ska inte förväxlas med lagen om straff för penningtvättsbrott (2014:307), som reglerar själva straffansvaret. Den ena talar om vilka rutiner ett företag ska ha, den andra om vad som är brottsligt. Lagen ändras dessutom ofta i takt med EU:s regelutveckling, så det lönar sig att alltid utgå från den senaste lydelsen.